Porträtt

Jag jobbar på en porträtt och känner mig schizofren.

Det är en beställning och jag vill att det ska bli bra. Jag vill att det ska bli likt. Jag vill att mottagaren ska kunna skymta personens själ i de där strecken jag har dragit.

Schizofren känner jag mig eftersom jag ideligen pendlar mellan hur dåligt jag finner porträttet och hur på pricken-bra jag tycker att det är. 

Det är inte ens likt.

Det är verkligen han.

Till Malin, blyerts, Elin Damberg ©.

Mitt livs modell

Vem är det som alltid har funnits där, från allra första början, varje dag och natt, under alla semestrar och vardagar och helger, från mina allra första barnsliga försök att avbilda, genom hela barndomen och uppväxten - och som dessutom varit begåvad med en ängels tålamod och suttit modell, igen och igen och igen. Vem är han? Det är brodern. Naturligtvis.  

(1982)